Olof Olausson, VD Kynningsrud Bostäder
Höstens stora skyfall och tragiska översvämningar runtom i Europa visar på våra samhällens sårbarhet mot extremväder. I arbetet för att skapa mer motståndskraftiga samhällen behövs många klimatåtgärder, stora som små. En sådan är att ge mer plats för träd och grönska i våra stads- och boendemiljöer.
Utöver att absorbera och fördröja stora mängder vatten har träd och grönytor flera andra viktiga funktioner för att skapa hållbara och motståndskraftiga städer; rena luften från föroreningar, ge skugga och sänkta temperaturer, minska buller, och stärka den biologiska mångfalden för att nämna några. Dessutom visar forskning på att grönska främjar människors hälsa och välbefinnande.
Detta har lett till att allt fler städer nu arbetar utifrån 3-30-300-principen som innebär att du ska kunna se tre träd från ditt fönster, varje stadskvarter ska ha 30 procent krontäckning och att det ska vara max 300 meter till en park från varje bostad.
Grönskan ojämnt fördelad
Nyligen visade en granskning från Sveriges Radio Ekot att grönskan minskar i de flesta svenska städer med minst 50 000 invånare. Under de senaste fem åren har åtminstone 1 300 hektar grönska försvunnit i städerna.
I Göteborg finns stora grönområden men grönskan är ojämnt fördelad. En analys från miljöförvaltningen (2023) visar att endast en av stadens mest tätbefolkade områden når ambitionen om 30 procent krontäckningsgrad. Innanför Vallgraven är krontäckningen så låg som 3,6 procent.
För att komma till rätta med detta menar jag att kommun, privata markägare och byggaktörer tillsammans behöver göra mer i frågan och detta samtidigt som staden byggs tätare. Göteborg är en glest bebyggd stad och befolkningen i de centrala delarna behöver öka väsentligt för att skapa en hållbar och levande stadskärna. Hur hittar vi lösningarna som ger ökad och mer kvalitativ grönska samtidigt som vi ger plats för fler invånare?
Markpolitik kan göra skillnad
För kommunens del handlar det bland annat om ytoptimering av allmän plats. Störst vinst finns att hämta i attraktiva lägen som i dag upptas av personbilar. Bland annat kan många markparkeringar förflyttas till parkeringslösningar i flera plan, vilket frigör mark för så väl förtätning som för nya grönytor. I halvcentrala lägen kan det finnas möjlighet att minska antal körfält och ibland kan kanske vägar till och med tas bort eller stängas för genomfart. Naturligtvis behöver man noga avväga hur man skall gå fram med denna typ av åtgärder för att inte försvåra och försämra för mycket för bilister, nyttotrafik och handel. Parallellt behövs också genomföra åtgärder som stimulerar till gång-, cykel och kollektivtrafik.
Även för oss bostadsutvecklare finns mycket att göra för att åstadkomma grönare bostadskvarter och därmed bidra till ekologisk hållbarhet och grönare miljöer. Jag tycker principen om att alla boende ska kunna se tre träd från bostaden och att bostadskvarteret ska ha minst 30 procent krontäckning är en klok och rimlig målsättning. Andra exempel på gröna åtgärder är sedumtak, klätterväxter, rabatter, kolonilotter, bikupor och insiktshotell.
Redan idag görs det mycket bra och jag vet att det finns en stor vilja och idérikedom i branschen till att göra mer. Däremot tycker jag att de marknadsmässiga incitamenten för gröna investeringar är allt för svaga och här menar jag att en aktiv markpolitik kan göra skillnad. Genom att öppna upp för direktanvisningar av mark till aktörer som på ett innovativt sätt tillför värden för staden och dess invånare skulle mycket kreativitet och initiativ från oss som arbetar i branschen frigöras. Staden kan också uppmuntra till gröna initiativ från förslagsställarna i markanvisningstävlingar men behöver då också visa att frågan är viktig och att de har fler kriterier att utvärdera på än bara högst pris.
Det är genom samverkan, innovation och marknadsincitament som vi tillsammans når målen om ekologiskt hållbara, välmående och motståndskraftiga städer.
